Om Halla

Lite historia om Edshultshall.

Text av Per-Åke Persson       Mail:      perpa@live.se

Att skriva lite om Edshultshalls historia låter sig inte göras utan att nämna gårdarna Barrevik och Edshult.  Som alla fiskelägens historia börjar också den för Edshultshall på jordbruks-hemmanen i närheten, Edshult och Barrevik. Båda gårdarna hade utmarker nere vid havet där bönderna hade sina båtplatser.

Barrevik finns omnämnt redan 1586 som ”Barouig”, sannolikt efter en Barbro som bott vid viken på 1500-talet. Edshult finns nämnt så tidigt som 1399 som ”Æidzholte”, ”Hultet vid Edet”. (Hult= Hage, skogsbacke, Edet= Näs, udde). Från slutet av 1700-talet är Edshultshall namngett efter bergshällen vid Edshult, Halla.

Ägogränsen mellan dessa gamla hemman går fortfarande genom samhället. Troligen var det så att den äldsta strandbebyggelsen, som nämns första gången 1610, låg under Edshult, men växte och trängde in på Barreviks utmarker. En viss förvirring rådde sedan om hur man från officiellt håll skulle benämna fiskeläget; ibland har man kallat det Hallen, ibland Stranden under Barrevik. Det mest förvirrande är att 1610 kallas fiskeläget Barrevik under Edshult. Det är inte förrän 1825 som man officiellt finner namnformen Edshultshall.

I kyrkoböckerna innan 1830 står det ”Halla” och efter 1830 så står det ”Edshultshall”. Husförhörsboken 1787-1794 har med Barrevik, Stranden under Barrevik, Edshult och Halla som fyra olika husförhörsplatser.

 

Edshultshall har aldrig varit något riktigt stort fiskeläge. På skifteskartan över Edshult från 1788 finns fyra bostadshus markerade. Tillgången på sill vid samma tid innebar att samhället utvidgades. Husförhörslängden för tiden 1789-94 tar upp 7 familjer. Vid denna tid hade fisket också fått några familjer att flytta ut till Kråkholmen där de bodde kvar ända in på 1810-talet. Antagligen för att komma närmare fiskevattnen. 1803 hade samhället 11 boningshus och 10 uthus, fyra sjöbodar samt fyra hus för trankokning. Vid denna tid fanns det antagligen utsocknes anställda på kokerierna, för i husförhörslängderna står ”Trankoket Halla” och ”Do. Bockholmen” uppskrivna som egna husförhörsplatser. En grumsedamm från denna tid finns ju fortfarande kvar på Halla.

När sillen försvann fortsatte man med annat fiske. Från 1832, när seglationen delvis släpptes fri, ägnade man sig åt fraktfart vid sidan om storsjöfisket. Även ett antal salterier bedrev sin verksamhet i samhället och titeln ”Salteriidkare” är inte ovanlig i husförhörslängderna.

I koleraepidemin 1853 dog 23 personer, dvs. 1/3 av Edshultshalls befolkning. Samhället gick tillbaka, hus stod tomma, och under en period hade man endast en fiskeskuta i fiskeläget.

Så småningom hämtade sig Edshultshall, och 1883 fanns tre skutor som bedrev storsjöfiske. 1890 fanns 40 bostadshus och ca.200 invånare. Verksamheten ökade och 1897 fanns inte mindre än nio rederier i det lilla samhället.

En stor epok för Edshultshall var Islandsfisket. År 1925 var startåret för Islandsfisket och det kom snabbt att växa. Som mest var det 13 båtar från Edshultshall som var ute på detta fiske samtidigt.

Trots motgångarna för kustsamhällena under andra världskriget överlevde Edshultshall. Så sent som 1950 var en stor del av alla yrkesverksamma i samhället skeppare.

 

Uppgifterna i texten är också de fiskade i lite olika vatten. På nätet, hos släktforskarföreningar, kyrkböcker, avhandlingar m.m.